Aprils sparande

Vi fick veta att sonen inte kommer få anställning på företaget han har gjort sin praktik på vilket betyder att han måste söka arbete. 

Vi har haft en dialog om att han kanske måste ta ett jobb, inte inom sitt yrke och han vill självklart bara jobba som elektriker och inte ha något annat. Hur tänker unga nuförtiden fattar jag inte. Snacka om att inte vara stressade över att behöva försörja sig själv eller ens ha förståelse för att det är viktigt att sysselsätta sig själv efter skolans slut , och då menar jag inte spela på nätterna, sova på dagarna och förvänta sig att någon annan ska lösa allt. 

Det blev lite utgifter i april. Bland annat inköptes sonens kostym och skylt och lite små prylar inför hans skolavslutning, dock behövde jag inte nalla pengar från sparkontot utan klarade mig på mina "fickpengar". 

Det kommer också utgifter nu i maj. Sonen tar stundenten och kommer få pengar. Jag behöver nya glasögon och vill ha linser. Nåja, vi får se vad kalaset landar på. 

Aprils sparkvot : 33%

Maj maj...

Veckan har gått. Jag har bland annat fyllt år. Hela 44 år blev jag. Känner hur tiden kryper mot 50 på ett sätt jag aldrig känt förut. Jag vet inte om det är för att det har hänt massor sedan 2015 eller för att man blir "sån" efter en viss ålder men jag känner mig mer eller mindre slut. 

Jag har nog även mognat då jag reflekterar på ett sätt jag aldrig gjort förut och kanske är mer tacksam för det jag har. 

Jag tillbringade dagen hemma, blev uppvaktad av mina killar, vi åt tårta. Att det var strålande sol och +18 gjorde hela dagen bättre. Allt ÄR bra.

Barnen skulle gå till pappa idag. De gick ut för att sedan komma hem igen några minuter senare. Han svarade inte i telefon. Minnen om hur det var att alltid vara själv med dem på helgdagar när de var små gör ont. Inget har förändrats. Människor förändras inte. 

Många kan tänka att alkoholism är en sjukdom. För mig är den inte det. Sjukdom är något du kan påverka som cancer tex. Man bara får det utan anledning.  Finns säkert en anledning som heter bla gener men jag har ingen kunskap i hur de funderar så för mig så får man bara den. Av en slump. 

När man väljer att dricka alkohol eller ta droger så är det annorlunda. Man gör det självmant. Jag tycker inte synd om varken alkisarna som sitter på alla parkbänkar (vilket är sjukt irriterande) som jag ser utanför fönstret varje dag eller barnens pappa som jag levt med många år. 

Jag tycker synd om mina barn. Som tyr sig till honom men som får en behandling de inte förtjänar. Jag har dock slutat skuldbelägga mig själv för hans val och beslut.